Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men om alla vore som ni», sade jag, »så — ja, så
tillåt mig påpeka, att då skulle ni inte ha någon som
ville släpa på ert tegel.»
Jag kan svära på att jag såg glimten av ett leende i
hustruns ögon. Vad honom beträffade, satt han där
häpen och bestört — men huruvida detta kom sig av
den förskräckliga möjligheten, att en förbättring i
mänsklighetens förhållanden skulle beröva honom
tillgång till lejda arbetskrafter vid tegelröjningen, eller
om det var en verkan av min oförsynthet, skall jag
aldrig lyckas uppdaga.
»Jag vill inte spilla ord på er», röt han. »Ut med
er, otacksamma pojkslyngel!»
Jag skrapade med fotterna för att visa att det var
min avsikt att gå, men jag frågade:
»Och jag får ingenting att äta?»
Han reste sig plötsligt. Han var en stor karl. Jag
var en främling i ett främmande land och lagens arm
ville gripa mig. Jag gick raskt min väg. »Men
varför kallade han mig otacksam?» frågade jag mig själv,
då jag slog igen hans gårdsgrind efter mig. »Vad
tusan skulle jag vara honom tacksam för?» Jag såg mig
tillbaka. Jag kunde ännu se honom genom fönstret.
Han hade åter tagit itu med sin pastej.
Nu hade jag nästan helt och hållet förlorat modet.
Jag gick förbi många hus utan att våga mig upp.
Alla sågo likadana ut, och intet av dem såg lovande
ut. Sedan jag hade gått förbi ett halvt dussin
kvarter, skakade jag av mig modlösheten och ruskade upp
mig. Det här tiggandet om föda liknade ett
hasardspel, och om jag inte tyckte om korten jag fått, kunde
jag slänga dem och begära nya. Jag beslöt mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
