Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ TUSEN LANDSTRYKARE.
En gång var jag nog lycklig att få färdas ett par
veckor tillsammans med en trupp landstrykare som
räknade tvåtusen medlemmar. Den kallades för
»Kellys armé». Tvärsöver den vilda och ohyfsade västern,
ända från Californien, hade general Kelly och hans
hjältar kunnat äntra tåg, men under färden över
Missouri, då de tornade ihop med den förslappade östern,
kunde de icke klara sig längre, östern hadc icke på
minsta sätt för avsikt att transportera tvåtusen
landstrykare gratis. »Kellys armé» låg en tid maktlös vid
Council Bluffs. Den dag då jag stötte tillsammans med
den, voro de tvåtusen alldeles ursinniga över att ha
blivit fördröjda och marscherade ut för att lägga
heslag på ett tåg.
Det var en ganska imponerande syn. General Kelly
satt på en ståtlig svart gångare, och med vajande fanor,
skrällande krigslrumpeter och dånande trumvirvlar
tågade hans tvåtusen landstrykare — det ena kompaniet
efter det andra — i två divisioner upp framför honom
och styrde kurs nedåt körvägen till den lilla staden
Weston, som låg sju mil därifrån. Eftersom jag var
den siste av rekryterna, hade jag min plats i andra
10—25379. Vagabontlliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
