Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jonas Månson var en mycket underlig figur,
liten och satt var han, ett stort huvud satt på
breda axlar, och håret, som var svart och
stripigt, hängde i stora testar ned över hans
gulbleka ansikte, ögonen som voro små och
och tunga lågo djupt insjunkna under
ögonlocken, utom när han råkade i debatt med någon
— och det gjorde han ofta, då de liksom
förstorades, sprungo fram en smula och tindrade
som tvenne eldkulor.
Dessutom var han mycket inbunden, gick
mest för sig själv, var tyst och stilla utom då
han söp tillsammans med kamraterna, ty då
blev han alltid uppspelt, nästan vild och det
var då som han för det mesta råkade i debatt
med kamraterna.
Då talade han om allting mellan himmel
och jord, solen och stjärnorna, historia och
geografi, priset på brännvin, sociala frågor och
tusen andra ting. Han kände nästan till allt,
ty han gick på föreläsningar och läste mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
