Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var smedens son tolv år gammal. Han
var stor och stark, hade brun hy och det tjocka
håret hängde i stora testar ned över pannan.
För det mesta gick han ensam för sig själv,
icke för att han avskydde sina jämnåriga, utan
mest för att han tyckte om att vara ensam.
Så hade han så många fantasier för sig,
som inga andra begrepo mer än han själv, och
så många drömmar som voro hans egna och så
många konstiga idéer, som gjorde att när han
talte med andra om dem, så blev han helt enkelt
utskrattad.
— Sme’ns son är litet tokig, sade
människorna, som icke begrepo annat.
— Ja, han brås på sin mor, hon är också
litet konstig, menade andra, som kände till
modern. Så skakade man sina huvuden och
tyckte synd om pojken, som gick och tramsades
med att se i syne och annat flarns. Men annars
tyckte man om honom, för att han var kvick
och hade ett gott huvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
