Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter elt bullrande skratt — »Där heter jag
Tarquinius Priscus, he-he. För resten betvivlas
min existens, en ära jag delar med gudarna.»
»Gläder mig att göra er bekantskap», sade
jag. »Allons!»
Emellertid hade don Tennino i det närbelägna
Subura, de lällfärdiga kvinnornas stadsdel,
råkat i gräl med Plautus, lustspelsförfattaren
Plautus, en jovial, medelålders man. Denne
tog mellanhavandet lätt, släppte elt väder,
presenterade sig själv, så förde lian oss ut
ur folkträngseln. Till den lilla lunden kring
Vestalemplet. Han anmärkte:
»Här under träden har jag tillbragt mången
natt» — stämman skrovlig av mycket och
starkt vin.
»Än flera i Subura», skrattade Lucumo som
oombedd anslutit sig till oss.
»Ni har rätt» — medgav Plautus — »hellre
det än att husvill gå. Och diktarens själ är en
helig eld som måste underhållas av kvinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
