Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan precis tolf tar Östman fram sin
rock ur garderoben. Han är på ett
miserabelt humör — har förgäfves skickat bud
efter telegrafvaktmästarn. Nu står han som
vanligt framför sitt gafvelfönster; vänstra
handens fingrar spela nervöst på tre plåsterlappar,
för att få dem att häfta vid hakan
och kindbenet — spela som på tre
flöjtklaffar. Det är allmänt kändt, att när
Östman är orakad eller har plåsterlappar i
ansiktet, så är det remont långs telegraflinjen,
ty den där vaktmästarn är tillika
stadens barberare.
Samuel Heldån sitter redan i sin vrå vid
kakelugnen, stum som en fisk och belåten
med värmen. Hans obligatoriska
förmiddagspåstående — »det är en bra
kardustobak du har, Karl Viktor» — är
undanstökadt, och nu suger han med hela sin
grå, slätrakade fysionomi den söta röken
upp genom pipans skaft. Östmans blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
