Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de kommit upp på land, helsade massan
räddaren med lifliga bifallsrop, men jag gick fram med
blottadt hufvud och frågade honom yördnadsfullt, om
jag kunde vara honom till någon tjenst. Han såg mig
då skarpt in i ögonen, smålog sedan med ett yackert,
godt leende och fattade min arm. Jag kände och
förstod, att han var utmattad och bad att få leda honom
hem till hans bostad. Han nickade bifall, sade med
svag röst, hyar han bodde, och började sedan att gå;
men hastigt vände han sig om och frågade efter sin
skyddsling. Man förde denne till honom. Det varen
blek, spenslig yngling af torftigt yttre. Min sjöhjelte
vexlade med låg röst några ord med honom och lät
slutligen sin börs oförmärkt försvinna i hans hand.
Sedan detta var gjord t, fortsatte vi färden. Yid
närmaste lykta begagnade vi båda tillfället att
betrakta hvarandra. Min följeslagare var en reslig man af
yackert, anslående yttre, som jag icke behöfver
be-skrifva, ty det är lika väl bekant för er som för mig.
Min nya bekantskap var nemligen ingen annan än
Constantin.
Jag följde honom nu hem, intagen af intresse och
en viss beundran. Denna afton vexlade vi dock ej
inånga ord; men ett par dagar derefter, då jag kom
för att efterhöra hans helsotillstånd, fann jag honom
i ett mera meddelsamt lynne.
Det var då som jag första gången häpnade öfver
de hånfulla, fiendtliga ord, som han uttalade emot
menskligheten, hvars vän han dock i grunden var. Jag
sade honom, att jag ej rätt förstod öfverensstämmelsen
emellan sådana tankar och handlingen att kasta sig i
Seinen för att rädda en stackars främmande fiskare.
Han ryckte härvid föraktligt på axlarne och talade om
en ögonblicklig nyck, något som jag sedermera fann,
att han alltid plägade göra, då han hade förehaft
någonting menniskovänligt.
Ifrån den stunden träffades vi ofta, än ute i de
skarpa höststormarne, då vi tillsammans vandrade längs
Seinens stränder, än uppe i hans egen dystra, mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
