- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
89

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

språk, som du nyss nämnde, att du lärt dig. Ord,
som smeka örat, äTo angenämare än de, som sticka.

— Tack för rådet, jag skall skrifva upp det i
fjerde afdelningen af mina vishetsreglor, men kanske
jag då måste ändra min dedikation, och det vore skada.

—- Till hvem har du dedicerat den?

— Till afundsjuka fruntimmer i allmänhet och
småstadsbefolkningen i synnerhet. Tycker du, att ditt

„råd blef väl klassificeradt?

— Ja, du kan gerna bibehålla dedikationen.

— Då tänker du lika med mig, som säges vara
en vis man; det var i alla fall roligt, att du ej var
högfärdig; — han nickade till afsked och flyttade sig
till det öfversta steget af tempeltrappan, under det
han sakta mumlade några ord.

I ett litet kabinett, som väl kunde passa till
försal i Kärlekens tempel, satt på en ottoman, tätt
innanför dörren, en högväxt man, klädd i spansk
riddar-rustning; bredvid honom och omslingrad af hans
ven-stra arm, såg man den täcka gestalten af en
neapoli-tansk blomsterflicka.

Den ståtlige riddaren lutade sig ned till sin dam
och hviskade kärleksfullt:

— Huru finner du det lif, som vi nu föra, min
Anita ?

— Herrligt, berusande* Fernando — sade den
unga flickan okonstladt och med sydlänsk värme.

— Yar ej vår fordna stillhet lika skön, då vi,
ostörda af mehniskorna och verldsbullret, endast njötd
af vår kärlek?

— Jag vet icke; det kändes så olika då mot nu,
den tiden förefaller mig såsom en stilla, ljuflig, poetisk
dröm, allt var så fridfullt, och blodet flöt lugnt i mina
ådror; men nu, min Fernando, när musiken brusar och
jag får ila, stödd af din arm, mellan alla dessa lysande,
eleganta herrar och damer; när jag, vid din sida,
inträder i dessa yppiga, praktfulla salongor, hvilkas glans
förblähdar mina ögon, då känner jag mig såsom ett
svagt, värnlöst barn, hvilket du har upptagit och om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free