- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
172

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men kortare än vanligt bléf tiden, «om hön
till-bragte i sin sjelfskapade verld. Behagsjukt eller
okonst-ladt, huru man ville uppfatta det — återvände hon
till verkligheten och Wladimir.

Efter blott några timmars sammanvaro med den
unge baronen hade Lilli hunnit så långt, att hon
föredrog hans sällskap framfor sina fantasibilder.

Men fantasibilderna voro också gamla bekanta,
hvaremot Wladimir egde förtjensten af att vara ny.

Wladimir var den förste unge man, som hade
bringat Lilli sin hyllning; följaktligen måste Lilli finna
Wladimir angenäm och älskvärd.

Den första hyllningen väcker den första gnistan
af behagsjuka i en flickas hjerta.

Lilli fann ett nöje uti att söka behaga Wladimir,
och detta nöje var starkare än hennes inbillningskraft.

Hon ryckte sig således från den trollkrets, som
det gamla dystra rummet och mor Hellis berättelser
hade uppdragit omkring henne, samt vände sig åter
till Wladimir, yttrande: — Hvar hänger ert porträtt.

— Det finns ej här ännu, — svarade Wladimir
rodnande, — ty det är ett bruk inom vår slägt, att
inga afbildningar af män under 20 år få upphängas i
detta galleri.

— Kors så förargligt! Jag skulle så gerna hafva
velat se, huru ni hade tagit er ut afmålad bland alla
dessa gamla porträtter.

Lilli hade knappast talat ut, förrän ett lätt buller
från rummets bakgrund hördes och kom henne att
spritta till.

Hon såg förskräckt på Wladimir och fattade hQlt
ofrivilligt tag uti hans arm.

Wladimir smålog, till en del af medvetande om
sitt mod, till en del af beundran öfver Lillis vackra
Ögon, som glänste svarta af fasa, och till en del af
förtjusning öfver att hon hade fattat tag om hans arm,
likasom för att anropa honom om beskydd.

En yngling blir nästan alltid hjelte i samma
ögonblick, som en vacker flicka vädjar till hans mod.

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free