- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
220

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, du förderfvar ju hela den lilla romanen
med dilla antydningar på krypskytten, — intonerade
Ramskoj.

— Och, — inföll en tredje, — huru kan du tro,
att en krypskytt har lika gång och hållning med en
furste?

— Han må vara hvad han vill, — afbröt Arthur
otåligt; jag skall ändock draga försorg om, att hans
inkognito med snaraste blir aflagdt utan er inblandning.

Han vände sig härefter till hofmästaren och gaf
befallning om, att förste skogvaktaren Randel genast
skulle infinna sig på slottet.

När måltiden var slut, begåfvo alla sig ned i
trädgården. Elisabeth följde äfven med.

Hon hade först ämnat draga sig tillbaka till sina
rum; men vädret var helt vackert och uppfriskande,
och Georg och Wladimir voro så enträgna att få
henne med, att hon gaf vika.

Man slog sig ned i en stor löfsal bredvid en
jasminhäck, som spred omkring sig ett starkt, men ej
oangenämt doft, och tillbragte eftermiddagen med
samtal, stundom afbrutna af en vacker sång, som baron
Ramskoj på ett ganska lyckadt sätt utförde i fria
luften.

Så väl Ramskoj som Kischry och Georg och
äfven Maritschy sökte göra sig angenäma för Elisabeth
och förtaga det obehagliga intrycket af Arthurs
ganska synbara och sårande likgiltighet.

Elisabeth märkte detta och var tacksam mot
alla utom mot Maritschy, hvilken hon fortfarande
betraktade såsom familjens onde genius.

Mot aftonen aflägsnade sig Arthur, och när han
återkom, yttrade han, att han hade upplysningar att
gifva om den hemlighetsfulle jägaren.

— Nå, låt höra då, men håll dig vid sanningen, —
sade Kischry.

— Ja, men hvad jag har att meddela skall
ovil-korligen sätta punkt för hela den fantiserade
skogs-romanen, och det vore ju skada.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free