- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
358

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kanske ångrar du att hafva blifvit indragen
i yårt förbund, — återtog Ilylijef.

— Ångra det, — utbrast Georg häftigt. — Nej,
nej, huru kan ni tro något sådant, Eylijef; det är
endast hoppet om att engång få dö för rättvisans och
frihetens befrämjande, som gör att jag ännu lefver.

— Men hvad är det då, som gör dig olycklig?

Georg smålog vemodigt och förde handen mot sitt

bröst, derefter sade han:

— Det finnes smärtor, om hvilka man ej kan
tala; min är en sådan. Det hände en dag, när lifvet
pulserade som fullast, att någonting dog i mitt inre;
jag vet ej rätt hvad det var, men det var någonting
som lemnade tomhet efter sig, och det är det som
plågar mig.

— Ah, jag börjar förstå hvad det är, som tär
på det unga sinnet. Fatta mod, Georg, dét som nu
förefaller dig dödt skall snart lefva upp igen.

Georg skakade på hufvudet.

Eylijef återtog: — Det blir ej stadigvarande natt,
derför att en stjeraa slocknar på vår himmel; det
framkommer snart en annan lika strålande som den
förra och gifver ny klarhet, ny eld åt vårt sinne. Din
första sol mått$ gått ned i moln, gå ej och häng
hufvudet för det, min gosse; en ny Aurora skall snart
framsväfva, lika förtjusande som den, hvilken flyktat.

— Ah, ni känner mig ej, — mumlade Georg.

Eylijef hörde ej detta intermezzo, utan fortfor i

samma ton som förut:

• — Jag minnes, när jag hade fått mitt första
hjertesår, huru förtviflåd jag då var; jag suckade,
klagade på både vers och prosa samt trodde min lycka
för alltid vara bruten, men ett halft år derefter skref
jag sonnetter till en annan, så kommer det att gå med
dig också, min käre Georg.

— Nej, aldrig, — svarade vår hjelte, — aldrig
skall någonting sådant kunna inträffa med mig, och
nu ber jag er, Eylijef, att ej vidare orda i detta ämne;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free