Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkvärdigt att de kunna finna något anstötligt uti,
att en ung karl tar en kammarsnärta under hakan
och begär en liten puss. Hvad ligger det för
oanständigt i det? En kyss är rätt och slätt en liten
vänlighet, en liten uppmärksamhet och ingenting vidare...
en kammarjungfru skall väl hafva litet roligt, hon
också. Tidehvarfvet har på min ära blifvit så
anständigt och fint, att vår stora Katarina skulle vända
sig af harm i grafven, i fall hon såge det... Jag kan
icke med den der petiga sedesamheten... det är bara
tillgjordhet alltihop. Nu tror jag, minsann, att vi
äro vid ditt logis. Farväl, min käre Georg —
jag kan icke följa med dig in — jag är engagerad på
annat håll i afton... tack skall du ha för godt sällskap.
Han -tryckte Georgs hand, svängde sig om på
klacken och gick småhvisslande sin väg. Georg stod
några ögonblick stilla och såg efter
honom.—Godhjer-tad, glad och treflig, mumlade han derpå och vände
sig om för att gå in. Vid denna rörelse kom han att
stå ansigte mot ansigte med en lång karl af
fördelaktigt utseende, hvilken vid åsynen af Georg genast
aftog sin hatt och med ett uttryck af okonstlad glädje
och hjertlighet helsade: god afton!
— God afton, Randel! — svarade Georg
öfver-raskad och räckte karlen handen. — Huru kommer
det till, att du är här?
— Jo, jag har blifvit hitskickad med några
uppdrag från hans nåd, baron på Bergelmo.
— Så-å, du har kanske något bud till mig också?
— Nej, det har jag egentligen icke, men jag blef
ändå så glad, när jag fick se baron; jag hade just
undrat, om jag icke skulle få det, innan jag reste hem
igen. Se, baron var alltid så vänlig både mot mig
och min lilla gumma, när baron bodde på Bergelmo,
och derför så hålla både Elin och jag så mycket af
baron och tala så ofta om huru ledsamt det är, att
baron aldrig mera syns till i våra trakter.
— Tack skall du ha, Randel! Jag kommer väl
någon gång, när det kan blifva. Stig in till mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
