Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han åter syn-tes med det vigtiga papperet i
handen, var hans panna ljus och han yttrade
småleende: — Bet händer icke ofta, att man släppes in
till kejsaren, utan att säga sitt namn; men ännu
sällsyntare är det, att man såsom främling ailägsnar sig
från audiensen. Alltså, huru heter ni, min herre?
— Georges d^erville, sire.
— Ah, ni är fransman till börden.
— Ja, sire.
— Här har ni, hvad ni begärt. — Kejsaren
räckte honom dokumentet.
— Tack, sire!
— Ar det ingenting, som ni önskar för er egen
räkning?
— Nej, ingenting, sire.
— Hra, ni är lika oegennyttig nu iaora fordom.
Lef väl, min herre, om två dagar Önskar jag att
återse er här.
Nittonde Kapitlet.
De sista underrättelserna.
Med sin räddare på ena sidan och general
R&d-zivil på den andra, begaf sig Georg till hotell Bellvi.
Och der följde naturligtvis de mest ohejdade
utbrott af hänryckning, glädje och tacksamhet.
Och sedan interjektionerna voro lyckligt
genomgångna; kommo förklaringarne, hvilka visserligen
förstörde Lillis angenäma och poetiska illusioner, att
Georg blifvit räddad genom ingenting mindre än ett
underverk, men som dock utbredde en viss känsla af
tillfredsställelse, hvilken just icke led något afbräck,
när markis Georges d’Herville slutligen upplyste om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
