- Project Runeberg -  Dikter. Samling 3 /
135

(1903) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 sen, att ju mera min kropp förfaller,
dess kryare blir min odödliga själ.

Ack, hvarför låta en stackare ärfva
hvad starka människor sammanbragt?

Må den, och den allena, ha makt,
som äger kraft att den själf förvärfva
— något som äfven andra ha sagt.

Men så är det nåstan alltid fallet
med hvad jag tror mig ha funnit på;
hvaraf man måste sluta, alltså,
att fyndighet inte följer med kallet.

Mitt var ursprungligen storpolitik,
och att det för mig var sällsynt passligt
framgår af, att jag ansetts unik
i sättet att göra allting trassligt.

Nu är jag frisinnad; är jag det ej,
så blir jag det hänsynslöst, hvad det lider.
Jag har ju så svårt för att säga nej
och lätt för att prata somliga tider.

Och mina intressen ha nått en växt,
som vida öfvergår dagens text.

Jag dyrkar, exempelvis, vetenskapen,
men som den stundom liknar en bur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdikter3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free