Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTHUR
viker ihop brevet och gömmer det i barmfickan — mumlar
Och för resten generar jag honom alls
icke . . . (springer upp, det rycker konvulsiviski i hnns
kinder och axiar) ja så här kan det ju omöjligt
fortfara, det inser du nog.
V&ldsamt upprörd.
Å, hur väl förslår jag inte Heinrich Floris
Schopenhauer, vår far ... vad han måtte
ha lidit! . .. tills han valde alt frivilligt gå
bort ur livet. För det gjorde han, det är
min övertygelse. Han, en kraflnatur, en
man med stor intelligens, stor viljestyrka,
vidsträckt inflytande ... och så ansedd ...
ofta sträv visserligen, ja hård mot sin son
ibland, överretad som han var, men god,
god, kärleksfull och god i sitt hjärtas
innersta. Ständigt påminde han mig om att
gå rak, i det låg en symbolisk mening,
Adele, och aldrig glömmer jag hur han sdg
på mig när han trodde att jag inte märkte
det. Med en sådan underligt skygg och
återhållen . .. ömhet. Vår mor däremot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
