Ankarsparre. En fin och oskyldig roman / 13 (1912) Author: Ludvig Nordström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Som börjar med författaren och slutar mod hjälten - 2. Något om Ankarsparres genealogi, karaktär, yrke, bostad, vanor och lefverne. Eventuellt pikerad adelsman kommer att tröstas längre fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle bli den, som skulle sona min ungdoms
synder och dårskaper, men nu har det i alla
fall blifvit så, och min första uppgift efter att
enligt gamla sedvänjor ha presenterat mig själf
i min nya kostym (som jag hoppas inom kort
ska bli prydd med en lämplig orden!) blir
naturligtvis att presentera denne min lika noble
som försynte och angenäme hjälte.

ANDRA KAPITLET.

Något om Ankarsparres genealogi, karaktär, yrke, bostad, vanor och lefverne. Eventuellt pikerad adelsman kommer att tröstas längre fram.

Skillnaden mellan en tax och en adelsman
är, för att nu öfvergå till denna fina roman,
i själfva verket ganska obetydlig, ty båda ha
de ju släkttabeller, och det är det, som gör
både taxen till tax och adelsmannen till
adelsman; det öfriga spelar ingen roll. Därför ser
man dem också, drifna af släktinstinkten, gärna
uppträda tillsammans. Jag känner en hel massa
taxar och en hel massa adelsmän, och det är
alldeles påfallande, hvad de äro lika hvarann,
ofta korthåriga och nervösa, med långa ädla
profiler, stundom med något af getens eller
kanske fårets fina melankoli; stora öronlappar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>