Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan med strålande ögon. Hvilken underlig
man, herr Ankarsparre. Professorn!
– Ja, svarade Ankarsparre, det är
verkligen en synnerligen sällsam gammal professor!
Man skulle rentaf kunna fråga sig, om han är
fullt normal!
– Ja, men han är så fin, på samma gång.
Fast han är ju en gris förstås, men det är visst
alla lärda män.
– Ni förbluffar mig genom er godhet,
fröken! sade Ankarsparre. Är ni alltid så god?
– Det skall man väl alltid vara, herr
Ankarsparre, mot alla!
Ankarsparre tog sig om hakan, grubblade
ett ögonblick, såg därefter allvarligt på Anna
Litzelius och svarade:
– Dessa ord påminna mig en historia om
gamla grefvinnan Platen. Det berättas om
henne, att hon var så artig och vänlig mot alla,
att då engång en ny bokhållare presenterades
för henne under namnet Lindblom, så sade hon:
ack, ja visst, Lindblom, Lindblom! Det luktar
så godt om sommarn!
Anna Litzelius smekte »Carl» och smålog.
– Var det mor till öfverstlöjtnanten?
frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
