- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
189

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle ha gett mycket för att bara få gå in i
de tillbommade millionärvillorna och se, hur
man skulle ha det ordnadt för att kunna kalla
sig verkligt fin.

– Magnifikt! hviskade major Dömmare,
som om han beundrat ett högaltare i en
jättedöme.

Till och med Anna Litzelius blef smittad.
Hon stötte helt lätt i Ankarsparre, som ju var
adelsman, och sade lågt:

– Ser det inte aristokratiskt ut?

– Synnerligen aristokratiskt! svarade
Ankarsparre. Det ser ut, som det vore anlagdt
af en hofmästare!

Anna Litzelius såg ett ögonblick på
honom, men hon sade ingenting.

Och nu blef ett vandrande och frågande
efter rum. Majorn blef blå, majorskan röd,
och Anna Litzelius blef blek, »Carl» grät
och slokade med svansen, men Ankarsparre
var oföränderlig. Han var bara lite förvånad
öfver majorns andakt

Slutligen stod man på en bergknalle i ett
litet ruckel, som uthyrdes af en gul, mager
småskolelärarinna, hvilken användt sina
besparingar till att göra affärer i rum och fåfänga.
Nu skulle majorn för dubbelt så högt pris som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free