Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 4. Utsädesodlaren, arrendatorn och godsägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbrukarens styrka står i direkt proportion till graden av
jordbrukets sammanslutning. Och förebilden är given, det är
industriarbetaren. Men i stället för att gå det enkla förnuftets
raka väg och sammansluta sig, vad göra dessa omöjliga bönder?
Växlar, mina herrar! Växlar! Växlar! Och ökar sina
levnadsfordringar i höjd med växelbeloppen. Det började under kriget.
Då stadsbefolkningen låg på knä för bönderna och betalade
guldklimpar för smörklimpar, brännvinsankare för brödsäckar,
portvin för potatis och champagne för svinkroppar. Under
den tiden köpte bönderna dyra maskiner, förde in elektricitet
med järntråd, som inte höll, så att allting måste göras om och
kopparledningar sättas upp i stället. Det blev skuldsättning,
det, ska jag tala om för herrarna.
Och vad skulle de ta pengar? Växlar igen! Bönderna äro
så inbördes insyltade och så insyltade i bankerna, att ingen
vågar röra vid dem, för att inte hela korthuset skall rasa ...
Där hade jag min vän, herr Andersson!
Godsägaren fortsatte:
– Sammanslutningstanken accepteras endast av de verkliga
bönderna, d. v. s. med jordar på 60–100 tunnland. Men
observera en egendomlighet, mina herrar! Det är de religiösa
bönderna. De äro alltid svåra att få med. Vad småbönderna
beträffar, äro de nog konservativa i allt men rösta icke desto
mindre vid riksdagsmannaval, i landsting och kommunalt mot
de stora. Där ha vi avundsjukan. De stora i sin tur äro
komplett likgiltiga för varje gemensamhetssträvan. Där ha vi
återigen den renodlade egoismen. Exempel och bevis: de sälja gärna
till kooperativa företag, men det skulle aldrig falla dem in att
gå med i företagen själva. Ta till exempel Nyköpings-ortens
slakteriförening. Den inköper 25 % av sin omsättning från egna
medlemmar, sedan 15 % av utomstående bönder. Resten, 60 %,
av »de stora»! Hur skall det då kunna bli verkligt samarbete,
då 60 % äro för höga att vara med. Och, av de övriga, 15 %
för kortsynta och rädda.
Och sen ha vi de ljusa gökar som heta slaktarna! De söka
pricka slakteriet och nedsätta det i böndernas ögon genom att
ligga i överkant av eller något öre över dess priser. Och följden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
