Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9–10.000 tunnland åker, äng, hagmark, tomter, trädgård och
skog.
Där var däremot den fullt vetenskapliga industrialiseringen
genomförd i den väldiga ladugården med fullt utrustat
laboratorium och assistenter i vita långrockar som på en
universitetsinstitution, i mejeriet med dess maskinella anordningar, i
betesmarkernas anordning, i skogsdriften o. s. v.
Driftschefen för detta stora företag sade de första förlösande
orden:
– Radion, motorismen och maskinismen dödar den gamla
bonden genom att alltmer väcka ett oavvisligt krav på
personlighetsutveckling. Jordens brukare börja känna sin plats i
samhället och förstå, att om de skola få någon verkligt uppskattad
ställning i landet, så måste de också bli verkligt delaktiga av
samhället och inte stå liknöjda och likgiltiga utanför som
hittills.
– Hur sker detta? frågade jag.
– Genom jordbruksundervisningen, som numera inte bara
lär dem de tekniska färdigheterna utan jämväl modern
affärssyn och social känsla.
En ny fråga hade nu sällat sig till alla andra inom mig:
Skulle räddningen för jordbruket komma uppifrån eller
nerifrån? Utifrån eller inifrån? Det vill säga: från de relativt
fåtaliga storbruken i landet, modernt drivna och med klar
överblick av marknaden eller från den oöverskådliga massan av
små och medelstora bruk? Från rena affärsmän eller från
jordbrukarna själva?
Anblicken av det industriellt drivna storbruket hade på mig,
som var van vid driften i stora industriföretag, verkat som en
befrielse, och jag var helt naturligt närmast böjd för den
åsikten, att de stora godsen en dag av själva utvecklingen skulle
drivas fram till ledningen.
Men jag kunde icke förbise hela myllret av de små
brukarna. De kunde icke försvinna. De voro i den mest
överväldigande majoritet.
Nästa man jag kom i kontakt med var just en småbrukare,
en man, som arbetat sig upp till egen från torpare. Han gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
