Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till fabrikerna eller till konditorier eller restauranger. Och
lyckas inte det, så sätta de hellre upp en liten kiosk vid en
vägkorsning, än de vilja förnedra sig att arbeta i jordbruk.
Så därför få vi karlar utföra kvinnosysslorna nu för tiden till
dess att vi kan skaffa maskiner i stället för kvinnlig
arbetskraft. Det är sanningen om kvinnan i jordbruket i våra
dagar, det!
Sista kvällen i Östergötland satt jag så i en urgammal
herrgård mitt inne i storskogen mot norra Småland och
Tjustbygden, ett högromantiskt landskap, med branta bergsstup,
forsande åar och bäckar, yviga ekar och lindar och oxlar och
askar. I skuggan av dem, medan den ljumma sommarnatten
föll, talade en av det östgötska jordbrukets förtroendemän om
tiden, krisen, jorden och folket. Och här framträdde för första
gången en syn på bondeproblemet, som, riktig eller oriktig,
skulle visa sig ha en hel del anhängare på olika håll i landet.
– Sammanfattar jag min syn på jordbruksproblemet i våra
dagars Sverge, sade han, så kommer jag, hur jag än vrider och
vänder på saken, alltid och oföränderligt till samma resultat:
kooperation och min motivering är en enda: bonden kan icke
längre klara sig och stå på egna ben, var man för sig, den tiden
är förbi. Han måste bli andelsägare, bunden, observera det
ordet, mina herrar, bunden andelsägare, som i Mjölkcentralen,
inom vars uppsamlingsområde hela Östergötland, liksom för
övrigt även norra Småland ned till Frinnaryd, befinner sig.
Vid Frinnaryd tar Göteborg vid. Det är Mjölkcentralen, som
genom att organisera hela detta stora områdes – och det
sträcker sig dessutom långt in i Västmanland och upp till
Alunda i Uppland – genom att organisera hela detta stora
områdes jordbruksproduktion, säger jag, har gjort det drägligare
för bönderna och jordbrukarna inom detta område än på andra
håll i Sverge. Det visar, att tvång och kooperation är enda
vägen ur krisen.
Och om herrarna frågar mig, vad första målet för en dylik
sammanslutning av landets alla bönder skall vara, så ska jag
min liv och själ inte sticka under stol med min åsikt i den
frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
