Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Småland. Man brukar tala om salt vatten i havet, sött vatten
i insjöar och älvar och bräckt vatten vid stora flodmynningar,
där det bildar övergång från insjö- till havsvatten. Detta
nordligaste Skåne var ekonomiskt ett bräckt vatten, en övergång
mellan det svenska skogslandet och den europeiska
kontinentens nordliga slättland. Hela Skåne hade, som kommande
erfarenheter skulle visa mig, samma genomgående karaktärsdrag:
skogen var uteslutande en rikemans- och storgodsföreteelse. För
småbrukaren saknade den betydelse. Där trädde i skogens
ställe: svinen.
Men som vi redan hört, genom det stora andelsslakteriet,
så var i själva verket svinodlingen i Skåne icke ännu verkligt
organiserad, och när därtill kom, för Göinge-bygdens del, att
den var efterbliven, så var det icke svårt att se, vad
valhäntheten berodde på. Den berodde på, att det var en utpräglad
småbrukarbygd, där man, med ciceronens ord, väl kunde
arbeta hur mycket som helst bara man hade kommando över
sig, men icke visste hur man skulle bete sig, då man skulle
bestämma själv. Bakom denna egendomlighet hade man icke
svårt att se storgodstraditionen i hela Skåne resa sig vid
horisonten. Och här stötte jag för första gången på ett fenomen, som
sedermera skulle framträda i fullt ljus och som man måste
känna för att begripa Skåne och vissa egenheter inom det
övriga svenska jordbruket. Det var: befälsinstitutionen på de
skånska storbruken. Där ställer folket upp på gården vid
daggryningen, arbetsledaren, som har befäl över allt arbete och
som hela dagen rider eller vandrar kring ägorna och
inspekterar, hur arbetet drivs, ger sina order för dagen, och de olika
arbetargrupperna marschera med redskapen ut till de olika
arbetsuppgifterna. På detta sätt erbjuder Skånes jordbruk bilden
av en fast, sen gammalt invand organisation, vilken skapat det
skånska jordbrukets effektivitet men samtidigt en vida mindre
individuell självständighet och självkänsla än hos bönderna
uppåtlands. I Göinge-bygden, som saknar storgods, har denna
organisation icke existerat, och självständighet i uppsvensk
form har icke heller funnits, varav följt, att folket saknande
övriga skåningars erfarna befäl, famlat i sin verksamhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
