Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärgårdskaraktär. Gränsbygden mellan Östergötland och Närke,
med dess blandning av slätter, lövskogshagar, vattendrag och
barrskog, verkar på något vis en sammanfattning av det mest
typiskt svenska, och man förstår på ett annat sätt än förut
Heidenstams patriotiska diktning, när man sett denna bygd.
Hans dikter och prosa-epos verka som dessa bygder satta i
musik.
Folket, närkingarna, är till sitt väsen, kan man säga, en
blandning av östgötar och smålänningar, trygga och intensiva
jordbrukare men samtidigt utpräglade affärsmän, och här i
detta landskap börjar ett drag framträda, som nog kan sägas
utmärka bonden i hela Nord-Sverge: hans sinne för pengar.
Sydsvensken kan nog vara ekonomisk, men han har onekligen
som regel större direkt jordkärlek, medan hans sinne för skogen
är svagt. I Nord-Sverge, beroende så väsentligt av skog och
malm, spelar faktiskt jorden icke samma roll. Där betraktas den
mera som ett bihang till skogen och värderas huvudsakligen i
penningmått, d.v. s. efter vad den kan genom sina produkter ge
i pengar på torget eller på bruk och sågverk. I sig själv är den
för ägaren likgiltig på ett sätt, som för sydsvensken skulle vara
ofattbart. Den djupa känslan hos nordsvensken är riktad på
skogen, och dess moderna förvandling till penningavkastande
kapital har säkerligen mer än något annat bestämt ovan
tecknade nordsvenska syn även på jorden. Detta allt har gjort, att
om Syd-Sverges jordbruk uppbäres av typiska odlingsbönder,
så uppbäres Nord-Sverges jordbruk av lika typiska
penningbönder, och skillnaden framgår tydligast i det faktum, att om
en sydsvensk bonde tjänar pengar, så är hans instinktiva första
åtgärd att köpa mera jord, medan om en nordsvensk bonde
tjänar pengar, så är hans lika instinktiva första steg att sälja
jorden och bli handelsman av ena eller andra slaget. Gränsen
mellan dessa båda bondetyper kan, generellt sett, sägas gå över
Närke, och när jag liknat detta landskap vid Skåne, så avser
jag därmed att det är ett stort, spannmålsodlande slättland men
icke heller mer, ty folket är här bestämt till sin karaktär av
det faktum, att det framför allt haft och har att furnera den
nordsvenska skogsbygden, som bildar landskapets norra gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
