Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre hinna med hemslöjd av ull, som förr i världen. Men en
sak, som jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på, så är det
den pioniärverksamhet som tagit sin början inom mejerihanteringens
område, uppe i Lappmarken. Det är nämligen en högst
intressant sak. Det förhåller sig så, att vi däruppe har s. k.
Lappmarksmejerier, d. v. s. ytterst enkla mejerier, där
utrustningen, som i regel inte går till mer än 1.000 kr. i omkostnader,
består av ett par små rum, med ett ystkar, ostpressar, ofta
hemmagjorda, och värmegryta, ofta bara som en stor
tvättpanna av tackjärn, och där man fabricerar hushållsost,
uteslutande till lokal avsättning, efter cirka en månads lagring.
Till mejerska brukar antas en hemmadotter i byn, som kan bo
hemma. Hon får då först gå igenom ett par månaders kurs,
för en avgift av 100 kr., som betalas genom stipendium av
Hushållningssällskapet. Så arbetar hon under ett par
vintermånader med ystningen mot vanlig jungfrulön, d. v. s. 30—40
kr. i månaden. Tack vare dessa billiga produktionskostnader
och de relativt höga priserna på den sålda varan, ha dylika
s. k. Lappmarks-mejerier ofta gett bättre vinst än de
högkvalificerade Västerbottens-mejerierna. Med tiden komma
naturligtvis dessa enkla pioniärmejerier att utvecklas, och då ha
vi också Lappland med i den allmänna svenska mejerirörelsen.
Han fortsatte:
— Från dessa enkla pioniärmejerier är steget inte långt till
frågan om de högkvalificerade Västerbottens-mejerierna, som
jag nyss talade om, och deras framtid. Det är ett sorgligt
kapitel, tack vare den hänsynslösa och illojala konkurrensen från
Skaraborgs län. Dess konkurrens känns för oss, Västerbottningar,
huvudsakligen på Stockholms-marknaden, och sammanhanget
ställer sig på följande sätt. Den kortlagrade osten vinner,
tack vare sin prisbillighet, alltmer allmänhetens gunst, och
Skaraborgs län producerar mest i Sverge av just dylik
kortlagrad ost. Denna smakriktning, lancerad av skaraborgarna,
har för vårt vidkommande gjort, att medan den långlagrade
kvalitetsosten från Västerbotten, Burträsk-osten gemenligen
kallad, år 1925, då avsättningen nådde maximum, var uppe i
700.000 kg., så har den nu sjunkit ner till 350.000 kg. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
