Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företrädesrättigheter beroende av deras nåd.
I andra historiska epoker levde den lyckligare
lottade minoriteten i sin egen värld för sig,
avstängd från massan genom fysiska, moraliska
eller raspolitiska stängsel. Nu är det
annorlunda. Under den korta Londonsäsongen kan
man bli vittne, under varma sommaraftnar, till
ett egendomligt karaktäristiskt skådespel.
Framför något rikt och lysande hus kan
man få se en lång rad av ekipager och biler,
som vänta gästerna efter en fashionabel
tillställning därinne. De öppnade dörrarna låta
en skymta glansen från praktfull eklärering och
praktfulla färger, skimret av ädelstenar på
damernas bara axlar, reflexen av siden och
sammet under de elektriska lamporna. Ute pä
gatan kan man se en skock lugna, intresserade
åskådare, runt kring ekipagerna och bilerna
och så nära gästerna, att de skulle kunna
vidröra dem med handen. En del av dem äro
arbetare på väg hem från sitt sena arbete, fattiga
utarbetade stackare, för vilka en enda
gnistrande ädelsten i de smycken, som blottas inför
deras ögon, skulle betyda lika mycket som ett
helt års arbetsförtjänst. »En effet ils sont des
hommes» (»Tänk! De äro människor!») skrev
La Bruyère i sin bittra skildring av den franska
bondeklassen under l’ancien régime (tiden före
franska revolutionen). De voro människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
