Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slafvars lidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJERDE KAPITLET.
Slafvars lidanden.
Sedan de nedgått tvänne trappor, drog Loango ett
djupt andelag, utbredde armarne och tryckte Kassango till
sitt bröst.
- Tacka den store anden! — hviskade han; — tacka
honom! Du lefver, och jag är lycklig att se dig räddad.
— Men ack, för hvilket pris! — snyftade Kassango.
- Huru måste du icke hafva lidit för min skull!
— Var lugn, barn, — svarade Loango mildt. — Det
är öfverståndet. Såren skola läkas, smärtan försvinna.
Äfven med min död skulle ditt lif icke varit för dyrt betaldt.
Utan motstånd läto negrerne pålägga sig jernkedjorna.
Dörren öppnades, och man inträdde i ett långt, smalt,
dystert rum. En förpestad, qväfvande het, förskämd luft
strömmade mot de inträdande och beröfvade dem nästan
andedrägten. Skrammel af kedjor, jemmer och qvidande voro
de ljud, af hvilka de emottogos. Då deras ögon vänjt sig
vid mörkret, märkte de till höger och venster trånga
afplankningar. De voro tätt packade med deras svarta
landsmän, hvilka, delande lika öde med dem, blifvit röfvade,
fångade, köpte, för att till slaftjenst föras långt öfver hafvet.
De lågo fastkedjade och hade icke så mycket utrymme, att
de kunde resa sig och gå ett par steg. Män, qvinnor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
