Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slafvars lidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friheten, och gret. Loango tänkte på hämnd, och smärtan
af hans sår uppäggade honom, så ofta han af trötthet var
nära att tillsluta ögonen. På morgonen förnam man åter
kedjornas skramlande, och vilda röster ropade på vatten, på
bröd, på luft.
Länge lät man dem jemra sig, ropa, rasa. Slutligen
öppnade sig den trånga dörren, och några matroser inträdde
med vatten, med bröd för de törstande, de hungrande, —
med piskor för de bångstyriga. Hastigt uppryckte de några
af de tillslutna luckorna. Frisk luft inträngde i det
förpestade rummet, och den insögs med begärlighet, med
outsäglig förtjusning af de beklagansvärda svarta varelserna.
Matroserna gaf de törstiga vatten, kastade till hvar och en
födan, såsom om de varit hundar, och utdelade här och der
några piskslag, några sparkar. Härefter förband man
Loangos sår, tvättade dem ånyo med bränvin och ättika och
tillslöt derpå de öppnade luckorna. Matroserna lemnade
tillhållen för det djupaste elände och bekymrade sig nu på
tjugufyra timmar icke mer om de svarta varelserna.
Hvarje dag förnyade sig dessa scener och uppfyllde
Loangos och Kassangos hjerta med raseri och hämndlystnad.
För sina fiender dolde de visserligen dessa känslor,
men blott för att desto mer oförbehållsamt meddela dem åt
lika tänkande kamrater. Man smidde planer att befria sig,
att öfverfalla besättningen, bemäktiga sig fartyget och döda
alla hvita utan undantag. De stackars negrerne frossade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
