Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två matroser släpade den druckna styrmannen från
däcket, under det de andra hastigt och ifrigt utförde
kaptenens befallningar. Det var hög tid. Doft brusande
jagade stormen fram och upprörde hafvet. Det var mörkt.
Den tjockaste natt omhöljde himmel och haf, och med en
förvånande hastighet bortfördes skeppet på obekanta banor.
Kaptenen vek icke från styret.
Den rysliga natten förgick, och morgonen inbröt.
Manskapet hoppades, att stormens häftighet skulle gifva sig med
den började dagningen. Men den brusade ännu vildare och
mer rasande, än under föregående natten. Vågorna
tornade sig tjugu, trettio fot höga, kastade skeppet i höjden,
läto det åter tumla ned i afgrunder och öfversköljde det tid
efter annan från fören till aktern med vatten. Likväl följde
den fasta byggnaden ständigt sin kosa. Väl knakade
fogningarna, och mastträden böjde sig såsom spön. Skeppet
höll ändock ut och höjde sig efter hvarje skakning, om också
långsamt, till förnyadt lopp.
Sjette dagen gick till ända och den sjunde kom; den
sjunde, hvilken negern hade betecknat såsom vedergällningens
dag. Utmattade af den rastlösa ansträngningen,
likgiltiga för faran genom den oerhörda kroppsliga tröttheten,
fullgjorde matroserne blott trögt sin tjenst; kaptenen till
och med felade i vaksamhet. Den aldrig upphörande
striden med elementerna bröt hans kraft.
Då middagsstunden var förbi, vinkade kaptenen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
