Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slafmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bultade på. Så snart han blifvit insläppt, bad han att
genast få tala vid herr Bombelles. Denne, en lång, mager man
med hårda anletsdrag, förundrade sig icke litet öfversatt
återse sin slaf-fogde, hvilken han redan trott förlorad. Med
få ord berättade Courval sitt äfventyr och den lyckade listen.
— Ni är en djefvulskap Courval, — sade Bombelles
under ett lustigt skratt. — Ni har gjort en fångat, som
bröder emellan är värd sina trettiotusen dollars. Ni kan nu
sjelf köpa er en plantage och använda de svarta till eder nytta.
— Jag föredrager, herre, att bli qvar hos er, — sade
Courval. — Bistå mig att fängsla de svarta, och vinsten
skall delas lika oss emellan. Vill ni?
— Topp! — ropade herr Bombelles och gaf sin fogde
ett handslag. Vi skola genast träffa de nödiga anstalterna.
Några minuter derefter afgick ett bud till
kommendanten i den närbelägna hamnstaden, och vid morgonens
inbrott marscherade en bataljon väl beväpnade soldater till
plantagen. Soldaterna inskeppades, bestego vraket, öppnade
luckorna, trängde ned i hytterna och bemäktigade sig de
öfverraskade svarta utan allt motstånd. Fängslade
uppfördes de på däck och sattes i land, der de för någon tid i
fasta hvalf måste afvakta sitt öde.
De arma, sina förhoppningar så plötsligt beröfvade
negrernes qval var gränslöst. De greto, de svuro, de
jemrade sig, de tjöto. Tusenfaldiga förbannelser öfver den
förrädiske Courval genljudade från de fuktiga murarne i deras
fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
