- Project Runeberg -  Historisk berättelse om den ädle och hjeltemodige negern Loango /
59

(1852) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Ludvig Teodor Öberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Barbier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

derefter yttrade han lugnt, i det han lade armarne i kors öfver
bröstet, med låg, men beslutsam röst: — Döda mig, herre!

Herr Barbier bortkastade bössan och räckte slafven sin
hand. Ett mildt leende sväfvade på hans läppar. — Gif mig
din hand, Loango, — sade han med rörelse. — Du är en
trogen och redlig menniska och förtjenade att vara en hvit.
Jag skall följa ditt råd, utan att vidare yrka, att du skall
förråda dina landsmän. Du skall icke bli obelönt. Gå.

Trohjertadt skakade Loango herr Barbiers hand och
lemnade rummet, för att gå till sina vanliga göromål. Endast
för sin vän Kassango, som nu uppväxt till en ståtlig yngling,
meddelade han det hållna samtalet.

En morgon, åtta dagar efter detta samtal, långt innan
solen ännu gått upp, stod herr Barbier med de båda negrerne
på däcket af ett vackert, väl bemannadt och tackladt
handelsfartyg, som låg segelfärdigt utanför herr Barbiers
besittningar. — Nå, mina vänner, sade han, — hvad kan jag göra
för er? Föredragen J att stanna qvar på ön, så vill jag icke
hindra er, utan belöna er trogna hjelp. Viljen J följa mig,
så skolen J icke längre vara mina slafvar, utan aktade
vänner, och aldrig skolen J sakna hvad J behöfven. Besluten er!
men glömmen icke, att det skulle vara mig hjertligt kärt,
om J icke lemnaden mig.

Kassango och Loango sågo på hvarandra, gripna af en
och samma tanke, med blixtrande ögon.

— Herre! — ropade slutligen Loango, — om ni vill
fylla måttet af er godhet, så tag oss med er, men låt oss
derefter återvända till vårt hemland. Återgif en sörjande
moder och fader deras länge saknade och begråtne son. Låt
oss gå till Afrika.

— Må så ske! — svarade herr Barbier. — Och på det
du må se, Loango, huru mycket jag vet att skatta din
tillgifvenhet och redlighet, så skall skeppet först landsätta er i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:31:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/loango/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free