Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Hur Mikael Habstadius började skaffa sig ett nytt utseende och stiga, i sina egna ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
vitnande päls; det skulle göra ett gott intryck, därom var
han övertygad.
Impulsiv som alltid gick han genast till verket, och när
herr Oldberg trädde in med extrabladet i hand, fann han
alltså framför sig en man, som bar en gråvit hårkalott i
stället för en glänsande svart.
Vad i herrans namn, tänkte herr Oldberg, har karln
tagit sig till? Men i samma ögonblick påminde han sig
faktorns ord, begrep, vad som skett, och blev övertygad
om att i denna afton måste något ovanligt ha tilldragit sig.
Han kände liksom förebud till en olycka, det var, som
om han hört buitningar i väggarna, avlägsna mystiska
hånskratt, viskningar i luften och sett grinande ansikten fladdra
kring Mikael Habstadius, där han stod med sitt vita, feta
och drypande huvud och handduken i hand.
— God afton, min käre Oldberg! hälsade Mikael
Habstadius. Jag ser, att ni tittar, men förklaringen är den, att
jag har köpt aktiemajoriteten i tidningen, rangerat mina
affärer och kommit på grön kvist, så att nu inträder jag,
djäklar i min själ, i min ålderdom, blir en vördnadsvärd
äldre man och kommer att bära mina vita hår med heder
och ära. Vad är det, ni har i hand? Är det mordet?
— Ja! svarade herr Oldberg, mot sin vana försagd.
— Skönt! sade Mikael Habstadius och torkade sig
ytterligare. Sen tidningen nu har blivit min, kommer jag att
ändra taktik. (Herr Oldbergs själ for samman.) Den yttre
politiken får maka åt sig lite grann, den inre måste fram.
(Herr Oldberg såg rött.) Och detta mord, min käre Oldberg,
skall för tidningen bli utgångspunkten till ett nytt och
storartat system.
— Vad är egentligen meningen, herr redaktör? frågade
herr Oldberg dovt. Det ligger något bakom det här.
— Va? vände sig Mikael Habstadius häftigt om.
— Det förvånar mig, sade herr Oldberg, att redaktörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
