- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
198

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

Mikael Habstadius fröjdade sig i sin själ, riggade ut ett
allvarligt ansikte och svarade:

— Ja, mina herrar, tiderna förändras, och vi förändras.
Somliga ser tio, tjugu, tretti år fram i tiden, andra ett, två,
tre år. Var och en efter sina förutsättningar och var och en
till sitt eget och sitt samvetes bästa. Jag för min del
förutsåg den katastrof, som vårt samhälle och hela vårt land nu
undergår, för tio, femton år sen, och det var därför att jag
kunde tänka! Jag har under alla dessa år lett Bladets
politik så, att jag, när katastrofen inträffade, skulle kunna
ha vapen att å samhällets vägnar möta den. Herrarna
förstodo mig icke på den tiden, men nu är jag glad att se, att
herrarna äro fyllda av det sociala rättfärdighetskravet och
finner mig vara mannen att göra det gällande i fullmäktige,
och jag antar därför med nöje herrarnas ärofulla erbjudande
att uppställa mig som kandidat på Malmarnas förenade
gärdsägare föreningars lista!

Ömsesidiga bugningar.

Farväl! Bockande drogo sig de två små männen ut.

När deputationen gått, stack Mikael Habstadius ut sitt
huvud och sade till herr Oldberg:

— Gårdsägareföreningarnas kandidat!

Pekade på sig själv, log och slöt igen dörren.

På detta sätt öppnades den stora års- och minnesdagen
på Bladets glada redaktion.

Men mer skulle hända.

Snart öppnades dörren igen, och en besynnerlig skepnad
inträdde.

Det var en otroligt mager man, på vars käppsmala hals
satt ett litet nickande fågelhuvud med stora blå ögon och
ett vasst skägg. Mitt i skägget skrattade en enda stor vit
tand.

— God dag, dödgrävare! hälsade han.

Då lyfte Crusius sin hand, och emedan han som Bladets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free