Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.212
För Mikael Habstadius: en kulturbal.
„ Moje Kessler: ,, muffbal.
„ Kjön: „ snorkbal.
,, Crusius: „ barnbal.
„ Oldberg: „ kulturbal med social färgton.
„ Julius Harpolin: „ societetsbal.
„ Ester Tyberg: „ romantisk bal.
„ Fru Wentlan: „ jakobinbal.
„ Juliander: ,, slavbal.
„ Fru Godner: „ mycket fin bal.
„ Nålstad: „ oppositionsbal.
„ Teofil Åbom: ,, kasperbal.
§ 2.
Festen sönderföll i två huvudavdelningar, den första intill
midnatt, då supén serverades dels nere i restaurangen, dels
i smårummens byfféer, den andra efter supén.
Den första avdelningen var ägnad åt sällskapsspektakel,
varieté, tombola och allt dylikt. Samt dessutom även åt dans.
I den sal, där annars stadens fullmäktige plägade
förhandla, var nu teatersalong.
En stor ullhårig jätte från Västergötland var conferencier
och gnisslade tänder av energi och entusiasm, han hade
en röd frack och knäbyxor samt var försedd med en stor
måge och hjulbent.
Han frambar med två stadsbuds hjälp en jätteharpa, slog
an en ton och sjöng med dånande röst: Kung Heimer och
Aslög, och när han kom till orden:
Träd ut, träd ut,
liten Aslög fin!
framdrog han ur byxfickan en nyckelknippa, låste upp en
dörr i harpans båge, och ut trädde, soligt skrattande, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
