Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 11. Kjön tar råd av en gammal vänlig och erfaren sköka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.238
— Ja, sådant kan den bäste icke undslippa i denna
forn-föraktande tid!
— Då skall vännen söka upp redaktör Habstadius, honom
känner jag, och han är en rättänkande man.
— Säjer du det, snorkhöna? ropade Kjön med glödande
ögon.
— Vännen ska tro mig, jag har gett många goda råd,
om staten till och med, och en gång fick jag tjugufem
kronor kontant för ett råd i politiken!
— Vad vill du ha för detta råd, då, snorkhöna?
— Jag vill, att vännen skall stanna.
— Nej, du, din gamla orm! sade Kjön.
— Varför vill vännen inte stanna, tror vännen inte, att
jag duger?
— Jag har en gång i unga år och svidande kval känt nog
av en annan helvetets ängel, skön och högbarmad, mer
än du drömde, när du var ung, snorkhöna, och hon slet
skinnet av min rygg och saften ur min märg, och ärren
glöda, då jag hör dig viska och kuttra! Vad ska du ha?
skrek Kjön, plötsligt vredgad och begiven på att gå sin
väg.
— Är vännen fattig? frågade Beda Rönnblom, som hela
tiden talade entonigt och i näsan och med matta, färglösa,
halvslutna ögon och ett skuggblekt ansikte.
— Fattig som det folk, både du och jag tillhör! svarade
Kjön och knyckte på huvut.
— Äger vännen tre kronor?
— Hut, snorkhöna, ett råd utan ligg till tre riksdalers
värde, det lurade du ingen bonde att betala!
Beda Rönnblom lyfte helt lugnt sin arm och pekade på
dörren, gäspande.
— Nu kan vännen gå! sade hon.
Då lade Kjön en krona på ett bord intill dörren och gick,
ty han var ju fattig och utan plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
