Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Guds finger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.257
Fru Wentlan böjde sig intill Pilo, log och sänkte rösten:
— Jag vet allt en liten historia om henne, men, se, det
tiger jag med! Man ska inte prata i onödan och göra
ont som Habstadius, och det är i alla fall gott nog åt en
smedpojke, om han så är präst, det är han ändå bara
för att komma opp sig.
Hon såg på Pilo.
— Ja, lovar häradshövdingen att hjälpa kronokassörn då?
— Det gör jag! svarade Pilo, som under fru Wentlans
prat hade funderat och såg stora möjligheter framför sig
och var ursinnig för Habstadii knep mot Hilleström.
— Då går jag till pastorn! sade fru Wentlan och
försvann.
Pilo tog hatt och röck och gick, även han, välvande många
planer bakom sitt röda, grymma ansikte.
§ 3.
Under tiden hade den trogne herr Fistennobel, hemligen
ledd av ödets gudinna, samlat sina förvirrade
själsförmögenheter på kronokassörsexpeditionen och kommit till
den slutsatsen, att han icke kunde sitta där i lugn, medan
Sarinens mördaranseende växte för var flyende minut allt
mer och mer i staden.
Han hängde upp en lapp på dörren, som angav, att
expeditionen hölls stängd för några timmar, och begav
sig till den, han mest litade på, nämligen Kjön.
Denne bodde högt uppe på Malmen i ett vindsrum och
sov ännu med nerdragna gardiner.
Det märkliga var, att herr Fistennobel aldrig varit 1
Kjöns rum; han hade ofta följt honom hem men alltid fått
vända vid porten.
Nu steg han uppför trapporna, knackade på dörren, och
17. —• A ordström, Landsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
