Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Mikael Habstadius upptäcker, hur stor han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.272
därför tänkte vi, du skulle vara livad för att demissionera!
sade Heijebol småskrattande.
— Hör du! svarade Mikael Habstadius med ett
jättelöje. Demissionerade Napoleon?
— Nej ...
— Ja, då kan du ge dig fan på, att inte jag gör’et heller.
Tror du, jag vill vara sämre än Napoleon?!
— Ja, då träffas vi väl vid Waterloo då? sade Heijebol,
skrattande.
— Välkomna, mina herrar! svarade Mikael Habstadius,
stor oeh solig och sträckte fram sin hand.
De båda fienderna hälsade varann på detta sätt till
avsked och skildes leende.
Och sålunda begyntes Mikael Habstadii minnesvärda fall,
under de bästa villkor, man kunde begära!
§ 3.
När Heijebol gått, trädde Mikael Habstadius ut till herr
Oldberg och sade storskrattande:
— Det var, tamejfan, vad man kallar ett bondförsök!!
Han gick fram och åter på golvet och berättade, vad
som hänt, och allt medan han berättade, blev han uppeldad,
het och full av vältalig vrede mot detta usla samhälle samt
erfor känslan att överblicka hela vårt land och dess stolta
historia.
— Hela saken, utropade ban på sitt karakteristiska sätt,
är den, att där har stadens femtusensjuhundratrettionio
grosshandlarfruar suttit och pillat grosshandlarna på magen
och sagt: Nej, men den häj Habjstadijus! det äj ju jyslit,
att han ska vaja så jabulistisk! Inte kan det gå föj sej,
tänk, Sajinen, som sej så fin ut! Inte kan en möjdaje ha
hög hatt, en möjdaje måste ha slokhatt, annajs äj han ingen
jiktig möjdaje!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
