Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som en fältherre fördelade nu förbrytarnas
konung sina trupper. Det visade sig, när
skarorna voro fördelade, att detektiverna
huvudsakligen utgjordes av dem som voro mera »styva»
och sedesamma i klassen vilka Joel betraktade
med en naturlig fiendskap; och naturligtvis var
mönstergossen Kristian bland dem.
Tvärs genom skolparken löpte en ås med
buskar och träd och högst uppe på den låg också
läroverksbyggnaden. Nu fingo de båda fientliga
styrkorna fatta posto på var sin sida om åsen,
och sedan gällde det att smyga sig på
motståndaren och överrumpla honom.
Fienderna skildes med några dunkla hotelser
mot varandra, medan skymningen föll över deras
äventyr.
Förbrytarnas konung hade för sig och sina
män valt den sida som låg ner emot ån, och han
hade redan sin plan klar. Med dämpad röst
befallde han två av sina män att stanna kvar högst
uppe på åsen. Då och då skulle de visa sig och
även prata högt, så att fienden skulle få den
föreställningen att huvudstyrkan låg på post där. De
två förbrytarna hukade sig ned bakom ett par
träd, fullt medvetna om det riskabla i sin
ställning. Det var mycket ansvarsfullt att vara
förbrytare, och i skymningen kände de en behaglig
rysning över ryggraden. Att vara detektiv, det
var ju bara att försvara det bestående och banala
och välkända, men det andra var äventyret. De
sågo skuggor skymta, kvistar knäcktes under
smygande fötter, och några kajor som byggde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
