Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är du tokig, jag vågar inte ta den.
— Ä, ingen djävel har märkt det, jag tog den
alldeles innanför staketet, tror du inte man klarar
sig, val Du kan klappa dig i ändan på att han
inte ska få skvallra på mig fler gånger!
— Tack skall du ha, sade Herman rörd, och
han nändes inte säga nej då han såg sin brors
bedjande ögon riktade mot sig.
— Vad ska du ha den till?
— Det angår dig inte.
— Det är naturligtvis en flicka som ska
ha den.
— Ja, än sen då?
— Hur ska du få den till henne?
— Jag vet inte, sade Herman eftertänksamt.
Det uppreste sig plötsligt svårigheter för att skaffa
fram blomman och brevet.
— Ge mig den, sade Gunnar. Jag ska smuggla
in den till Marianne. Jag har talat howgh!
Herman hajade till.
— Hur vet du ...?
— Ä, det är väl ingen konst att se...
Herman räckte honom brevet och rosen och
båda döko ned i den vida blusen. Han insåg
plötsligt, att detta kanske var det enda säkra sättet att
få fram försändelsen utan att någon märkte det.
— Gunnar, sade han, om du gör något
djävelskap så ska jag ta det på mig nästa gång.
— Ä, tror du inte jag klarar mig, va! Jag
blossar varenda dag, men farsan har inte märkt
ett enda dugg.
Och i en plötslig och gemensam impuls räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
