Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid ganska trögt. Man ville först se, åt vilket
håll trädet skulle falla. Och så var det i alla fall
en kollega.
Under rasten kom vaktmästar Strömbom in
med bud till Berntsson att infinna sig hos rektor.
Berntsson iakttog att Strömbom knappast lyfte
på hatten, när han i nonchalant ton framförde sitt
ärende.
— Så för fan, tänkte han, då ska ni få se att
rektor är trevlig!
— Hälsa hövligt Strömbom! sade lektor
Lyckstadius som observerade scenen, tänk på att det
är majorens systerson.
Vid denna oväntade replik tog Strömbom
två steg tillbaka och hatten flög ned till knäna.
Han var så generad, att han inte kunde komma
sig för att göra en någorlunda värdig sorti ur
rummet.
Hög och värdig reste sig rektor Mandell, när
Berntsson kom in i rummet. Skjortbröstet knäppte
och spände ut västen, och bonjouren som hängde
omkring hans knän gav honom ett pelarlikt
utseende. Han satte guldpicenéen till rätta på sin vassa
näsa och sade långsamt och pustande, ty han
tänkte endast med stor svårighet.
— Jag måste nu tala med licentiaten om en
viktig fråga, och jag ber licentiaten betrakta mig
mera som en licentiatens äldre vän och kamrat
än som licentiatens förman.
Och rektorn pustade igen. Han talade stötvis
och måste taga ny sats efter vart tredje ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
