Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast är en tillfällig förvillelse, som ju kan
glömmas när licentiaten blivit upplyst om sitt fel och
kan taga det tillbaka. Licentiaten, som ju av
naturen har fått ett gott förstånd och — som jag ju
har sett — kan prestera vackra betyg i sina
examina, måste ju inse att ett fortsatt umgänge med
personer av dylik åskådning endast kan bidraga
till att framhärda i villfarelsen. Och jag gör
licentiaten beredd på att jag i min egenskap av
rektor måste hålla på att mina lärare iakttaga en
i allo klanderfri vandel. Jag har inte det allra
minsta att eljest anmärka mot licentiaten, men jag
kan inte med bästa vilja i världen stå till svars
inför lärjungarnas målsmän med att försvara
licentiatens handlingssätt. Skadan är ju delvis redan
skedd, men ett fortsatt uppträdande offentligt med
de antydda personerna... ja nog sagt.
Berntsson började rodna och stamma.
— Jag vet inte... jag tror, ja, jag ska be
att få betänketid.
— Nå det låter ju höra sig, sade rektor Mandell
välvilligt och torkade svetten ur pannan. Och
så tar vi väl tillbaka det där...?
— Det kan jag inte.
— Men vi skriver i alla fall inte flera artiklar,
åtminstone inte med namn under? Ja, var inte
ledsen nu licentiaten, det här skall väl så
småningom gå över. Adjö, adjö!
Förvirrad, oklar på sig själv gick Berntsson
ut. Han kände sig som när man plötsligt ur en
människomassa träder ut ensam på en öppen
plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
