Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Amerika - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var industridistriktet runt Indalsälvens mynning
vid Sundsvall. Nu sågo de bilden inifrån landet, och
deltat var innersta delen av den havsfjärd, som det
norr om Sundsvall grupperade industridistriktet
omramar, Klingerfjärden.
Bilen ilade vidare, runt fjärdsvängen, skogen
öppnade sig, Indalsälven med Bergeforsen framträdde
och — en stor, hög, spänstig järnvägsbro, över
forsen, tätt intill den gamla landsvägsbron. Den
senare hade valvspann, den förra var rak.
Båda voro gråmålade järnkonstruktioner.
Grått! Det är ju den moderna färgen över alla.
Och två ting finnas i den moderna värld, vi nu levande
och arbetande människor vuxit upp i, som starkare än
annat i sig förtätat vår mentalitet: järnvägsbroar och
krigsskepp, och de två tingen äro därför också det
skönaste, ett modernt öga kan se. Allt i dessa båda
ting är kraft, vilja, hårdhet, ändamålsenlighet, är
magasinerad explosion.
Och sedan! De stora städerna på jorden äro grå,
de stora fabrikskomplexen äro grå, hela den moderna
världen är grå. Men det är inte regndimmans grå,
det är järnets!
— Nu, mina herrar, sade direktör Törner, ska
herrarna få se, att det inte låg ett milligram
överdrift i vad jag sade i går, att världsstaden är här,
i Härnösand.
Jag tvekar inte ett ögonblick att säga, att området
från Ljungans mynning en mil söder om
Sundsvall upp till Nyland vid Ångermanälven, fem mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
