Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 9 - § 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSORTENS HJÄLTEGLORIA 281
än över huvudstaden ska ni, efter ett par ord, lätt
fatta. Jag avser då det gamla döende politiska
Stockholm, inte det ekonomiska, som är vår bundsförvant
och jämlike.
Runt Medelhavsbäckenet ligga otaliga ruinstäder,
mina herrar, men runt dessa ruinstäder ha nya
levande städer, skapade av nyare tider, skjutit upp.
En stad är en stelnad tanke, en stelnad världssyn. Och
när den världssyn, som där stelnat i mer eller mindre
varaktigt material, överflyglats av en ny, större,
vidare världssyn, måste antingen stån rivas och
byggas om eller lämnar man den, som fjärilen lämnar
sitt puppskal, bakom sig.
Forntidens ruinstäder äro dylika mänsklighetens
puppskal, som det kan vara lika intressant att
betrakta som porträtt, klädesplagg och leksaker från
vår egen barndom. Men de förbli döda.
Vår tids huvudstäder börja alltmer att bli dylika
puppskal, därför att de beteckna för länge sen stelnade
världssyner. Deras öde ligger icke så mycket i
varaktigheten av deras material som i vår tids ännu
kvarhängande barnsligt rädda vördnad för deras s. k.
skönhet. Jag har låtit mig berätta, att de italienska
facisterna vilja sätta dynamit under alla Italiens döda,
av hela världen beundrade, ruiner. Det är rätt. Ty en
värld, som icke själv kan skapa skönhet utan vill
leva som parasit på gångna tiders, den äger ingen
rätt till skönhet, och den frågan måste dessutom
göras, huruvida en sådan värld verkligen vet, vad
skönhet är.
Skönhet är ett och endast ett: kraft, skaparkraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
