Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt jemt blifva tagen mer vissa och starka;
de kämpande liksom försvinna ibland
i hvirflar af flygande torfvor och sand.
Ett månggrenigt elghorn, der fötterna sparka,
då synes, och hastigt de kämpande två
sig framstupa luta, i hopp att det få.
Och AsaFrej får det. Nu håret han fattar
på lutande Bele: nu ger han ett slag
med elghornet. Bele sig reser och skrattar
så hånfullt: »Du äflas rätt mycket i dag.
»Vår strid blir för kort, om du tröttnar. Nå tag
»det svärd, jag som frände dig bjöd. Ty att lugga
»sin ovän, det anstår allenast en pilt.»
Så Bele; hans ögon de ljungade vildt,
och tvehändes sågs han på AsaFrej hugga,
och honom han klufvit till gördeln itu,
om Drotten ej sprungit till sidan. Och nu
sjönk båltunga svärdet så djupt ned i jorden.
Strax Drotten sin gudskänk ta runering drog
af arm, och i tillknuten näfve den tog.
I mod och i styrka omätelig vorden,
på sidan af fiendens tinning han slog:
och Bele föll liflös. Rörd af hans öde,
ej segraren nändes att plundra den döde.
Till älskade halfsystern Syr han nu går;
med liljehvit hand hon förbinder hans sår.
Från länd han då spänner det gyllene bältet,
der slagsvärdet sutit, och ger det åt Syr,
och rusar ånyo i striden; så flyr
en frigifven ungfalk åt stormiga fältet.
Ling. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
