Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
»dig bHr, mellan klubborna, svärden och spjuten.»
I sköldborgen flög han; ej Alfhild der var.
Af himmel och jord han sig tycker förskjuten.
Men Blotmannen Thorre med sönerna går,
och offerblod stänker i Dumbers spår.
När Säming den djerfve ser sköldborgen bruten,
han ilar till AsiaOden, sin far.
Sitt lopp, med hvart anddrag, den Ungdrott förstärker:
hans gullgula lockar drar vinden mot skyn,
den hviner i öron, den blodfärgar hyn.
Men hatfulle Thjasse hans ifver bemärker:
nu eggar han springarn, och Säming han ger
ett dråpslag i nacken. Som eldstoden, ner
strax Ungdrotten störtar. I bakhåll då voro,
med oglada Öndurdys, Gygjorna fem,
som rusade fram, då hon vinkade dem:
de slogo en mantel kring Säming och foro
med honom ur hvimlet. Han ohörd försvann.
När Lopter det märkte, han log i sitt sinne:
»Ha! ringa var offret, som Öndurdys vann,
»ty nu är den allmänna offerstund inne.»
Så tänkt; och ett härrop han höjde mot sky.
I sköldborgen hatfulle Thjasse då trängde.
Asynjorna kunde ej segrarne fly;
så ängsliljan fästes vid svällande dy.
Af hästen steg Thjasse: på denna han slängde
allt silfver och guld, som i sköldborgen låg.
Men bålstore Dumber förbittrad det såg:
»Ditt härmannasyfte å nyo jag röner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
