Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
»säg om had vändt åter till Konungaborgen?»
Om Alfhilds bortförande svennen då gor
en målning; men rösten fbrqväfves af sorgen.
Sjelf AsaThor Stum den berättelsen hör,
och bort han, som hvirflande stormil, månd hasta;
fast, lika som den, han vet ej hvarthän.
Han ilar åt vester, åt öster igen;
hans öga ej slutes, hans fot får ej rasta.
Omsider en hamn, uti månbeglänst sky,
han ser; och dess kind är ett blekfärgadt ny;
ett gullstrimmigt norrsken är hängande håret.
Till hälften en dimslöja, luftig och tunn,
betäckte dess barm och det halfslutna såret.
Då qvad, som en aftonvind, skybildens munn:
»Ogn xr mill namn:
»Hergrims brud,
»Alfhilds vän,
»liten Grimers mor.
»Fly ej min hamn!
»Himlabud
»bringar den
»till AsiaThor.
Farangers våg
»rullar hän,
»snabb i fart,
»förbi Starkodds sal.
»Alfhilda håg
»trår som den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
