Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tryggar mig till Gudars nåde,
som än dig skydda — och jag lyder, (går.)
5.
ÄGNE, allena.
Ja, Huld! din spådom jag föraktar.
Ha! din besvärjelse, din trolldom
den skulle kyla Agoes hjerta?
Må qvinnan höra dina sagor,
och mörkrädd krypa in i tjäilet,
som barnet, när det länge lyssnat
till ammans prat, om vinterqvällen.
Jag, — jag är man, och jag är konung;
Ho dristar tro att Agbe blinkar?
0.
AGNE, OTRYG, DIAR.
Otryg.
Se här din konungsliga prydnad.
(Diarne räcka Agne den gyllne kedjan, lagd på ett offerfat. —
Otryg gör èn krets deröfver med sin staf.)
Tre gånger denna helga stafven
jag öfver kedjan svänga månde,
att Gudars vrede taå försonas*
Agne, tar kedjan.
I, Gudar! — blodsvett deraf dryper!
Hon bränner — bräuner mig, som glöden!
Ho vållar detta? — var det listen,
som ville Agnes mandom pröfVa?
Hvad? — eller drömmar af min hjerna? —
Allt är ju borta? — Fege Agne!
hur lätt du är att drömmar tyda?
Det var din heta blod, som svällde,
det var din äfekog, som dig eldat.
Låt hotioüa fritt din hjerna sofva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
