Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERSEEKAINE.
»Bjartmar! Högt ditt mjöd nu sjuder:
det i hornets stickel ljuder.
Varnar Nornan oss dermed?
Fällas Nordens högsta träd?»
Bjartmar.
»Jag er ordlek ej förstår;
ofärd af mitt mjöd man spår?»...
Angantyr.
»Mjöd är lömskt; men lömskare
mörda ögon två, som le.»
Hjalmar.
»Den, som värnlös mö plär röfva,
kan väl ögats blixtar döfva.»
BeRSERKARNE, till Angantyr.
»Djerfva ord, förväget hån!
Tål du dem, o segrens son?»
Hjorvard.
»Allt för Tirfings skuld han tål;
mägta dyrt är rostadt stål»
Angantyr.
»Töm ditt horn och svälj din galla.
Vill i jul en ed du göra,
jag för dig skall Tirfing föra.
Hjorvard.
På förhand mitt löfte jag säga vill:
den fagraste Kungsmö skall höra mig till.
Angantyr.
»Väl bröder! men stån ej så bittra och kalla.
Om Tirfing än lades på hafsbottnen ned,
skall jag likväl segrande hålla min ed,
och allt skall sedan för dödssvärdet falla.»
Bjartmar.
»Men Tirfing åt segraren seger ej gifver:
sin ägares bane det alltid blifver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
