Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
men Arngrims söner de funno ej der.
Omsider de sporde att sjökungen Hake
var räddad, och flög på sin flammande drake;
de sade: »Vi mötas väl åter en dag,
och dricka hans skål i Valkyriors lag.»
De sjödrakar vände nu återigen:
vid Solundarhaf*) de först fingo hvila,
och sedan mer ifrigt och rastlöst de ila;
men sägen J vindar och vågor hvarthän ?
Hai vinden och vågen beständigt råka
hvarandra, och nu sinsemellan de språka:
Vinden.
»Ett buller på Irland jag hör,
som när mina vingar jag rör.
Se, snabbt som hans giftiga pilar,
nu Odd in i klippehamn ilar.
Af strandbor sig skockar en hop,
med sjöfoglars högljudda rop
på nykomne gästen den kallar,
att åsklikt i bergen det skallar.»
VÅGEN.
»Ja, der på strand
en qvinna står,
med gullkrönt hår
och skarlakansskrud.
Sin snöhvita hand
hon räcker åt Odd;
lätt är hon förstådd.
Han famnar sin brud;
den väna, den sköna
med guld och med land
hans trohet skall löna.»
Ett månhvarf går brölloppet Glädjen är stor;
dock sitter Hjalmar i drömmar tunga,
•) Nordsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
