Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Han blickar dystert, han talar matt,
en molnstod ander en nordskens natt:
han blöder, — djupt han blöder!
Hake.
»Starke kämpar af Kung Hake!
många sår min kraft förtära,
rädden nu mitt namn, min ära.
På min tända drake
skolen J mig bära,
med de fallne männer;
dessa mine trogna vänner
följe mig ock i mitt sista!
med eld deras namn vill jag rista;
svärddans nog de hållit ut,
må de hvila sig till slut!
Våg! jag var din trogne make,
och min trohet skall ej vackla:
tänd, o vind! vår bröllopsfackla,
högt mot himlen du den skake,
tills Hake och gästerna somna,
och brudsalens eldbloss domna!»
Strandboar.
»Vinden sofver, striden tiger;
men en rökstod opp nu stiger.
Hur den väger, hur den sväller,
och omkring sig eldkorn fäller!
Ha! Kung Hake sjelf der tågar
vingen på hans drake lågar
och den stolte synes skrida
ut, långt ut åt flärden vida.
Se, hafsbrynen flammar;
se, färgen skiftar
på strandträdens stammar!
guldvimpel hviftar
Ling II. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
