Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
FÖRSTA HoFFRUN (leende)*
Visst icke. Han är prest dertill,
och hennes kärlek är en yra.
Men hon vill se de höga snöberg,
der hennes älskling en gång lefvat
som barn och yngling.
Johanna (med en suck).
Stackars Alvah!
- 8.
De förra, ALVAH, med en zittra i handen, införd af Hoffrun.
Alvah (bogar djupt).
Jag fick befallning. —
Johanna (vänligt afbrytande).
Ja, mitt barn!
Man säger, att du sjunger täckt.
Alvah.
Den stackars fogeln qvittrar ju
så godt han kan, när han är ensam
uppå sin gren?
Johanna.
Säg, minnes du
en nordbovisa? — Sjung den, barn! _
Alvah (bugar, stämmer zittran och »jungert
något rädd).
Om Riddar Bengt de tala; M)
han var en ädel man.
Han såg den fagra Sigri,
och henne fäste han.
Ty skönheten segrar.
Men Birger Jarl, hans broder,
förtörnad månde bli.
»Skall Bengt en jungfru ägta
»af mindre ätt, än vi?» —
Men skönheten segrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
